Blue lips, blue veins, blue the colour of our planet from far far away

Jag är lite av en outsider som inte väljer att jobba på tidigare nämnda fjälltopp ända till sista september. Om ganska exakt två veckor kommer jag kasta in handuken och, för att ge plats för ny personal, har jag deporterats ut till en barack. Nog för att det varit extrem värmebölja även i fjällen de senaste veckorna, men ikväll mina damer och herrar, ikväll blåser det fan storm. Och stackarna som tältar utanför mitt fönster kommer kanske inte ha ett lika fint tält i morgon som de har ikväll. Gött att man alltid kan hitta nån som har det sämre. Skakig barack-tält, 1-0.
Annars har jag återigen serverat middag denna afton. Det är djävulskt tacksamt att servera middagsbuffé till fjällvandrare, för allt är verkligen JÄÄÄTTEGOTT. En hunkig belgare dök upp lite sent omsider, men han verkade inte mottaglig för kontaktsökande servitriser. Jag som ville tjuvröka. Jag känner att det verkligen är helt fördomsfritt att tro att alla från Benelux-länderna röker. Rastlös i själen som jag är har jag de senaste dagarna börjat räkna ner för min hemresa den 23e juli. Hur underbart och balsamerande för själen det än är häruppe så börjar jag känna lappsjukan komma smygande. Den kommer troligtvis nå sitt klimax runt den 20e. På måndag ska jag dock gästspela lite i människobyarna Järpen och Östersund. Underställ ska införskaffas och hårmanar ska klippas. Sen har jag fyra saker som jag är sjukt sugen på, förmodligen enbart för att det är stört omöjligt att få tag i dem häruppe. Nämligen:

• Sushi
• Mineralvatten
• Göteborgs rapé
• Kaffe latte

Förutom detta ska jag köpa något vitt och somrigt jag kan ha på mig när jag kommer hem. Jag har fan aldrig varit så brun som jag är nu. Och så frisören då. Tror det kan bli en bra dag.

Dagens tips från coachen är Regina Spektors nya album (finns på Spotify) och då främst låten Eet. Hon är som vanligt i gränslandet mellan hopp och vemod och jag kan inte låta bli att älska det. Apropå vemod så luktar det höst i luften idag(jag har inget luktsinne och det är väl mer en känsla än en lukt kan jag tro) och jag börjar så smått drömma om en stundande september. Te ska drickas, ljus ska tändas och vinboxar ska tömmas. Det är bara att anmäla sig!

Och, Per Persson var på Sigge Hill igår. Det är lite bittert känner jag.

Nu jävlar blir det åka av.

Jag är nog inte i position att kalla mig bloggare längre. Men man kan ju göra undantag, och vem fan kan inte ha en svacka på sisådär 14 månader? När jag la av flöt livet fram på samma sätt som det hade gjort ett bra tag, trodde jag. Nu när jag läser gamla inlägg inser jag ju att det trots allt händer grejer.

I drygt två veckor till korresponderar jag från Blåhammarens fjällstation i Jämtlandsfjällen. Ett sommarjobb jag fick via gamla kollegor i början av våren. Och en vistelse jag först var själaglad över, senare fick ångest bara av att tänka på och slutligen blev min stora räddning när jag plötsligt trycktes ner under ytan med näsa, mun och hela fan. Jag fick panik, trodde jag var död, provade slutligen att simma mot ytan och när jag slutligen kravlade mig upp så insåg jag att världen faktiskt ser ut som vanligt. Jag var bara på den gamla vanliga sidan av staketet igen, i singel-hagen, som Klara (eller var det Mia) så fint kallade det i deras fenomenala sommarprogram från förra sommaren som fortfarande finns i pod-version.
Fjäll-luft är troligtvis den allra bästa medicinen för tilltufsade hjärtan och när jag åker hem kommer jag vara extremt redo för det som är kvar av sommaren. Skitgubbar utan mål i mun kan ta sig i brasan och en stor puss till Äjkäj, Emma och Charlie för att ni håller mig under armarna när jag som bäst behöver det. Nu har jag ett jobb att sköta.

Gott folk, insup lite Hälsingland. Själv ska jag till parken och dricka bärs. Heipa!

Lyssnar på en midsommarnattsdröm med Håkan Hellström, för det tycker jag att man ska göra på våren. Tenta skriven, träna snart, fest ikväll och ledig imorrn. Och solen bara skiner och skiner. Hur ska det här gå:)?

Det här är min etta August:

http://www.youtube.com/watch?v=Y7IzY8n4H7I

Tomas Andersson Wij har producerat ett nytt mästerverk och jag hoppar på vemodskarusellen och snurrar med. I kombination med det eskalerande vårvädret blir det en riktigt schysst balans. Sommartid idag dessutom.

Pepp!

Nu är ju livet nästan lite väl angenämt. Helgen spenderades strosandes i Amsterdam i vårsolen. Picnicväder, ögongodis överallt och ett alldeles förträffligt resesällskap gjorde att det blev en alldeles utomordentlig batteriladdare. Även om det blev lite platt fall när vi gick ner mot Stockholm i måndags och piloten aviserade att det var regn och snö och +2 grader. Men vafan. Åkte mer eller mindre direkt till ridningen och åkte därifrån med årets fetaste adrenalinkick. Det var hoppning igen och jag ville inte vara den som var den när hon frågade om det blev för högt, jag är ju trots allt rätt gammal i gemet:) Höll andan, tänkte att nu.dör.jag, men Calle gick som en klocka och vi FLÖG. Helvete vad jag saknat den känslan, utan att alls veta om det.

I skolan har vi börjat en ny kurs. Växter för hela slanten och jag känner redan nu att det är mycket intressantare än det mesta vi läst. Det här kommer bli kul. Igår kväll musicerade jag och Matti i hans samlingslokal som har ett riktigt piano! Den 8e april blir det musikcafé på FiQ och då är vi där!

På ridningen gäller det att titta upp. När jag sjunger gäller det att släppa käken. Skönt när det finns konkreta lösningar på saker.

Och till råga på allt så är det påsklov nu och jag ska åka till Tänndalen imorrn! Slita varg på Buskis, dricka öl och åka turnébuss med TBL. Dessutom kommer Liv och IDK Petter upp och så ska jag passa på att krama på storebror Petter också. Den perfekta påsken?

Sen några dagars deg på Mössön. Det blir riktigt jävla fint.

Och Tänndaln, min gamla brottsplats, den alternativa verkligheten, mitt och Livans paradis, är inte fy skam det heller:







Och när jag kommer tillbaka hit har jag beställt vår!